Mari i målarens trädgård
I lördags morse steg jag upp tidigt och tog mig till Gare saint Lazare för att åka till Giverny och besöka Monets berömda trädgård. Efter ca 48 minuters tågresa började jag lite stilla undra om det var något som inte stämnde, eftersom tågresan bara skulle tagit 45 minuter. Mycket riktigt hade jag satt mig på fel tåg, därför hoppade jag raskt av vid nästa stopp, Evreux. Efter att ha förbannat min brist på hjärnkapacitet en stund upptäckte jag rätt snart att det gick en buss från Evreux till Vernon, staden där jag egentligen skulle ha hamnat med tåget. I väntan på bussen hade jag en stund på mig att utforska Evreux. Det såg ut såhär:
Ganska gemytligt alltså och jag började redan ana att mitt misstag kanske inte var så gruvligt ändå.
Framme i Vernon upptäckte jag att jag hamnat i statskärnan, istället för vid tågstationen där bussen till Giverny går. Alltså fick jag mig ytterligare en liten minisightseeing i ännu en stad. Där såg det ut såhär:
Ganska trevligt det också alltså och dessutom hamnade jag mitt i lördagsmarknaden som förde tankarna till någon sorts 1800-talsromantisk film. Väl framme i Giverny såg det ut som man kunde förvänta sig, det var ganska visset och dött, men fint trots allt. Några näckrosor fick jag inte se, men väl dammen där de växt under sommaren. Jag strosade runt där några timmar och kände mig lite lagom vemodig. Hösten och kylan blev så påtaglig i den ödsliga trädgården som brukar vara proppful med turister.
Allt som allt var jag ganska nöjd med min minirundtur i Normandie när jag återvände till Paris på kvällen.
Nu är det bara en sak som mina läsare och framförallt Karin ängsligt undrar; när får vi se närbilderna på varenda blomma som fortfarande blommade i Monets trädgård? Ingen anledning till oro kära ni, jag kommer grundligt att förevisa alla de 34 bilderna så fort jag får tillfälle till det!
Ganska gemytligt alltså och jag började redan ana att mitt misstag kanske inte var så gruvligt ändå.
Framme i Vernon upptäckte jag att jag hamnat i statskärnan, istället för vid tågstationen där bussen till Giverny går. Alltså fick jag mig ytterligare en liten minisightseeing i ännu en stad. Där såg det ut såhär:
Ganska trevligt det också alltså och dessutom hamnade jag mitt i lördagsmarknaden som förde tankarna till någon sorts 1800-talsromantisk film. Väl framme i Giverny såg det ut som man kunde förvänta sig, det var ganska visset och dött, men fint trots allt. Några näckrosor fick jag inte se, men väl dammen där de växt under sommaren. Jag strosade runt där några timmar och kände mig lite lagom vemodig. Hösten och kylan blev så påtaglig i den ödsliga trädgården som brukar vara proppful med turister.
Allt som allt var jag ganska nöjd med min minirundtur i Normandie när jag återvände till Paris på kvällen.
Nu är det bara en sak som mina läsare och framförallt Karin ängsligt undrar; när får vi se närbilderna på varenda blomma som fortfarande blommade i Monets trädgård? Ingen anledning till oro kära ni, jag kommer grundligt att förevisa alla de 34 bilderna så fort jag får tillfälle till det!
En orgie i svenskhet och en kväll i Paris
Idag bestämde jag och Alexandra oss för att göra en högst olaglig resa ut till Ikea. Ikea som är svenskare i Frankrike än vad det är i Sverige.
Här är Alexandra med svensk varmkorv och mina inköp.
Det här är mina fynd. Det kanske ser ut som att jag kommer att frossa en del i svenska onyttigheter, men de flesta sakerna är inköpta i ett visst syfte. Dels planerar vi en adventsfika med våra osvenska vänner och eftersom jag har en teori om att samtliga 12000 Paris-svenskar snart kommer att storma Ikea för att köpa upp sig på de svenska läckerheterna kunde jag inte nog inpränta i Alexandra vikten av att vara ute i god tid om man vill ha sin glögg. Dels ska jag och Alexandra en dag då vi är riktigt trötta på fransmännen njuta av en hederlig svensk fikastund med våra ballerina-kex. Det lämnar bara bilarna och lingonsylten till mig. Men det kanske är lika så gott. Det oidentifierbara svarta i förgrunden är för övrigt diskhandskar som går under namnet plastis. De är de yttersta beviset för att jag nu blivit en så självständig kvinna som jag hoppades att jag aldrig skulle behöva bli. Mitt avlopp behöver rensas.
Jag säger ingenting mer.
När jag kommit försent till lektionen och sedan suttit mig igenom två timmars grammatikövningar mötte den här synen mig på väg hem genom luxembourg-trädgården.
Solen sken och värmde, barnen åt sockervadd och lekte med segelbåtar i dammen och blommorna blommar fortfarande. Det finns vissa fördelar med att befinna sig söder om Stockholm en höstvkäll i slutet av oktober trots allt.
Här är Alexandra med svensk varmkorv och mina inköp.
Det här är mina fynd. Det kanske ser ut som att jag kommer att frossa en del i svenska onyttigheter, men de flesta sakerna är inköpta i ett visst syfte. Dels planerar vi en adventsfika med våra osvenska vänner och eftersom jag har en teori om att samtliga 12000 Paris-svenskar snart kommer att storma Ikea för att köpa upp sig på de svenska läckerheterna kunde jag inte nog inpränta i Alexandra vikten av att vara ute i god tid om man vill ha sin glögg. Dels ska jag och Alexandra en dag då vi är riktigt trötta på fransmännen njuta av en hederlig svensk fikastund med våra ballerina-kex. Det lämnar bara bilarna och lingonsylten till mig. Men det kanske är lika så gott. Det oidentifierbara svarta i förgrunden är för övrigt diskhandskar som går under namnet plastis. De är de yttersta beviset för att jag nu blivit en så självständig kvinna som jag hoppades att jag aldrig skulle behöva bli. Mitt avlopp behöver rensas.
Jag säger ingenting mer.
När jag kommit försent till lektionen och sedan suttit mig igenom två timmars grammatikövningar mötte den här synen mig på väg hem genom luxembourg-trädgården.
Solen sken och värmde, barnen åt sockervadd och lekte med segelbåtar i dammen och blommorna blommar fortfarande. Det finns vissa fördelar med att befinna sig söder om Stockholm en höstvkäll i slutet av oktober trots allt.
Nu med bilder!
Jag har inte skrivit på ett antal veckor och det finns ungefär sju olika anledningar till det. Dessa har jag dock varken tid eller lust att gå in på just nu. Dock tänkte jag fira bloggens återfödelse och att jag fortfarande tycks ha en aktiv läsare genom att lägga in lite bilder.
Det här är min innegård.
Det här är huvuddelen av min lägenhet, för tillfället med två kamrater i.
Sedan jag skrev sist har jag: Varit en helg i Sverige, haft besök av min kära syster, hyvlat av mig ett halvt ringfinger med en osthyvel, flera gånger sett franska rullskridsko-poliser samt köpt en väska för mer pengar än vad samtliga mina tidigare väskor kostat tillsammans. Jag har också blivit antastad på mitt internetcafé och egentligen var det tänkt att jag skulle ägna detta blogginlägg åt min oerhörda indignation och vrede över det, men det får bli en annan gång.
