Rendez-vous avec mademoiselle méchante(?)

Idag skulle klassen mötas vid Place de Vosges för att göra ett frivilligt studiebesök i Victor Hugos gamla bostad, följt av gemensam lunch på ett crêperie nära skolan. Redan då lärarinnan föreslog detta för klassen hade jag börjat få mina aningar om att hon kanske inte är så väldigt ondskefull trots allt. Hon har mjuknat en aning de senaste veckorna och att hon är villig att spendera en dig förmiddag med klassen utan att tjäna något på det är ju ett tecken så gott som något.
 I alla fall, jag var som vanligt alldeles för tidig och när jag försäkrat mig om att jag kommit till rätt ställe smög jag mig min misantropiska vana trogen iväg för att vänta in rätt tid på ett annat ställe. Detta för undvika den pinsamma väntan tillsammans med nästa person som anlände. Jag hann dock inte längre än ett kvarter innan jag stod öga mot öga med lärarinnan själv. Hon bjöd mig på kaffe. Eftersom vi båda var löjligt tidiga föreslog hon att vi skulle gå och dricka kaffe på ett café i närheten. Fikastunden utvecklades till en inte helt oangenäm konversation på för min del mycket stapplande franska. Häxan som jag så ihärdigt smutskastat både på bloggen och annorstädes visade sig utanför klassrummet vara en ganska trevlig ung kvinna med både känslor och inlevelseförmåga. Bland annat frågade hon ut mig om hur jag klarade separationen från Andreas och erkände att hon själv skulle ha väldigt svårt att lämna sin sambo ens för en månad (anledingen till att hon vet så mycket om mitt privatliv är inlämningsuppgifterna om de mest varierande ämnen som hon avkräver oss en gång i veckan).
 Allt som allt har dagen varit ganska lärorik, på mer än ett plan. Jag ska nog akta mig för att kalla någon för häxa igen i framtiden, även om jag fortfarande vidhåller att hennes undervisningsmetoder lämnar en del i övrigt att önska.


 För övrigt undrar jag vem i all världen som kommit på idéen att förvara toapappret utanför toaletterna i en offentlig byggnad. Inte ens i väl synliga behållare, utan i någon sorts fördjupningar i samma färg som övriga väggen. Det är verkligen dömt att skapa pinsamma situationer för användarna. Man undrar ju om det är någon sorts dolda kameran?
 Fransmännen och deras logiska tänkande alltså.

Kommentarer
Postat av: Preben fra Fyen

Ja de der med toarullerne var ju sjovt, men her i Danmark så har vi ju lysknapperne till toileten udenfoer baderummet! De er grejt!



2008-11-05 @ 21:49:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0