theobroma

Sedan jag kom hit har jag varit med om en serie mindre incidenter och en eller två större som man kan se i ett sammanhang om man så vill. Alla har de att göra med det faktum att vissa män anser sig ha rätten att göra vad de vill men främmande kvinnor och antagligen sina egna också. 
  När främmande män visar sina könsorgan för mig eller när de frågar om jag vill knulla och suga upprepas ju ett mönster som går igen genom historien. Män som har behov av att statuera sin makt och kvinnor som låter dem göra det. För att så ser mönstret ut. Inte heller när de visslar eller skriker efter en på gatan ser jag det som en uppskattning av mitt yttre. Det är bara ett mildare sätt att visa att det är de som sätter gränserna. Att det är de som bestämmer vad som är tillåtet och att vi är tvungna att foga oss.  I mitt huvud ser jag linjerna mellan blottaren på internetcaféet och det faktum att kvinnor än idag är underbetalda i förhållande till män. Jag ser sambandet mellan mina indiska nunnor som får kämpa för sin existens och mitt eget behov att anpassa mig efter Andreas. Det som stör mig så fruktansvärt är att jag inte kan göra något åt det. Jag kan varken stå upp för mig själv på gatan eller formulera mina tankar på ett vettigt sätt. Men jag kommer att fortsätta att lägga in genus i allt jag gör och jag kommer att fortsätta att störa mig. Förhopningsvis finner jag en dag orden.