Forsta brevet till Sverige
Efter en vecka i Frankrike borjar tillvaron anta den form den kommer att ha de narmaste tre manaderna. Mamma och Pappa akte hem igar och lamnade mig ensam i lagenheten med en stor dos saknad och faderlig och moderlig omsorg. De forsta dagarna har har varit en kanslomassig bergochdalbana och den som trodde att mitt forsta inlagg skulle sprudla av lvsgladje och aventyrslusta trodde fel. Jag gor ingenting utan en lagom stor dos angest. De forsta sysslolosa dagarna har holl ensamheten pa att kvava mig. Sedan blev det battre nar jag traffade en svensk tjej pa registreringen och det blev underbart nar mamma och pappa kom och stallde upp som bara de kan.
Idag har skolan borjat och umganget har utokats med en tjej fran England och ytterligare en fran Sverige. Vi har gjort upp planer for helgen och betygat varandra vara lojaliteter, men prettorosten inom mig viskar att det inte ar for att festa med tonaringar som jag kom hit. Inte var det for att do av leda eller i och for sig.
/ La Parisienne.
Det kommer en tid i varje kvinnas liv när hon måste ta dagen som den kommer och inte oroa sig så mycket. Saknar dig!
jag trodde inte att du skulle sprudla av livsglädje och äventyrslusta. inget illa ment alltså men jag hade fan varit skiträdd. kan du inte stalka aude? :)
Hinner ni se alla 35000 målningar på Louvren imorgon då? Det tar ju bara 7 år. ;-) Hoppas du har lite roligt, det ordnar sig ska du se!
