Hej mellanstadiet
Jag fick just en kommentar pa mitt forra inlagg av min kara mor, kan man tanka sig. Och kan man tanka sig, hon tyckte inte att jag lat sa gnallig som hon trodde att jag skulle gora. Denna kommentar fick mig genast att ta itu med detta inlagg, dar jag tanker gnalla nagot alldeles fruktansvart. Man vill ju inte gora mamma besviken.
Amnet ar denna gang: Universite de Paris Sorbonne. Dels finns det vissa saker jag utan vidare kan svalja. Exempelvis att vi har betalat valdigt mycket pengar for den har utbildningen och att de trots det skyfflar undan oss till lokaler som paminner om det gamla nazi-tysklands i Paris sodra utkanter, en halvtimmes promenad fran det riktiga universitetet och inte ens later oss lana bocker i biblioteken. Jag kan ocksa svalja att jag maste sitta pa golvet i kallaren for att anvanda det tradlosa natverket om jag inte istallet valjer datorerna i koncentrationslagret (i Paris tenderar man latt att uppfatta allt som inte ar perfekt som bohème). Jag kan svalja att vi anvander utrustnig som det star made in w. Germany pa.
Vad jag inte kan svalja ar foljande: att vi flyttats tillbaka till mellanstadiet. Jag hade fatt for mig att jag skrev in mig pa en universitetsutbildning, men istallet sitter jag har med en larare som far mig att kanna mig som tolv igen. Det ar laxforhor och overaskningsprov och skriftliga uppgifter à la "beratta om din familj". Och det varsta ar att hon inte ens gor det bra. Om det vore det gemytliga mys-mellanstadiet dar laxforhoren syftade till att kontrollera att alla hangde med ordentligt skulle jag kanske inte klaga. Men vi far prov pa saker hon inte gatt igenom pa lektionen och hon forhor oss pa andra saker an de hon gett i laxa. och det ar sa tydligt att vi skulle betraktas som de svarta faren som inte far frokens gunst om vi sa nagot om det. Agh!
Sa, nu ar jag klar. Hoppas jag levt upp till dina forvantningar Mamma?
Amnet ar denna gang: Universite de Paris Sorbonne. Dels finns det vissa saker jag utan vidare kan svalja. Exempelvis att vi har betalat valdigt mycket pengar for den har utbildningen och att de trots det skyfflar undan oss till lokaler som paminner om det gamla nazi-tysklands i Paris sodra utkanter, en halvtimmes promenad fran det riktiga universitetet och inte ens later oss lana bocker i biblioteken. Jag kan ocksa svalja att jag maste sitta pa golvet i kallaren for att anvanda det tradlosa natverket om jag inte istallet valjer datorerna i koncentrationslagret (i Paris tenderar man latt att uppfatta allt som inte ar perfekt som bohème). Jag kan svalja att vi anvander utrustnig som det star made in w. Germany pa.
Vad jag inte kan svalja ar foljande: att vi flyttats tillbaka till mellanstadiet. Jag hade fatt for mig att jag skrev in mig pa en universitetsutbildning, men istallet sitter jag har med en larare som far mig att kanna mig som tolv igen. Det ar laxforhor och overaskningsprov och skriftliga uppgifter à la "beratta om din familj". Och det varsta ar att hon inte ens gor det bra. Om det vore det gemytliga mys-mellanstadiet dar laxforhoren syftade till att kontrollera att alla hangde med ordentligt skulle jag kanske inte klaga. Men vi far prov pa saker hon inte gatt igenom pa lektionen och hon forhor oss pa andra saker an de hon gett i laxa. och det ar sa tydligt att vi skulle betraktas som de svarta faren som inte far frokens gunst om vi sa nagot om det. Agh!
Sa, nu ar jag klar. Hoppas jag levt upp till dina forvantningar Mamma?
Kommentarer
Postat av: C
det var länge sen man använde ordet läxa ja :) gnälla är ju en av dina starkare sidor men lite orolig blir jag, du får inte få för dig att åka hem. jag är, min enorma nervositet till trots, oerhört uppspelt inför parisresan!
Trackback
